letterstobieber

Jasmine's perspektiv:
När vi kom fram till stranden så kom det någon upp från vattnet och Justin släppte min hand. Jag log lite konstigt, varför släppte han den? han drog på dig sin luva igen.
''Varför gjorde du sådär?'' frågade jag och höjde mina ögonbryn samtidigt som jag skratta lite. Justin kollade ner och sen upp på mig igen. ''Det tar slut här.. det vet du va..?'' sa han och kollade försiktigt på mig. Jag fattade inte vad han menade, vadå slut? Justin fortsatte ''.. Vi kan inte ses mera efter det här'' avslutade han och kollade lite sorgset på mig. ''Varför inte?'' frågade jag och kollade konstigt på honom. Jag fattade fortfarande inte vad menade. ''För tidningarna kommer börja skriva om oss, och göra det till något fult'' sa han allvarligt.
''Så var allt det här på låtsas?'' frågade jag och kände att tårarna började bränna bakom ögonlocken.
''Nej såklart inte men.. jag vill inte förstöra något för dig'' började han. Nu började tårarna att rinna kände jag.
''Men det har du redan'' sa jag och gick därifrån. Jag såg en telefon automat, jag sprang dit.. Tårarna bara ran och ran. Jag vill aldrig mer se han. Jag slog numret till en taxi. Jag vände mig om och såg att han hade flera tjejer runt sig, han kollade upp. Jag vände mig snabbt om. Tårarna ville aldrig sluta..
När taxi:n var på väg gick jag snabbt ut. ''Omg.. jag älskar dig Justin'' hörde jag flera tjejer skrika.
Jag kände mig värdelös. Jag ville bara hem.. När jag såg taxi:n hoppade jag in i den och sa vart jag skulle. Chaffören kollade undrande på mig. Jag lutade mitt huvud mot fönstret. Jag tårarna rann..
När jag kom fram till mormor och morfars hus sprang jag upp till mitt gästrum..
''Vad har hänt gumman?'' frågade mormor som kom in i rummet. Hon satte sig på min säng och strök på mitt huvud. Vad skulle jag säga? jag lät bli att säga något. Hur kunde en människa gråta så här mycket?

Justin's perspektiv:
När jag såg att Jasmine sprang in till en telefon aoutfomat. Jag tog upp mina händer bakom huvudet och kände att tårarna brände bakom ögonlocken. Vad hade jag gjort? Hon var ju inte som alla andra tjejer.. Hon var vacker, hennes personlighet var fantastisk. Hon frågade saker ingen annan skulle våga fråga.
Jag hörde tjejer komma fram till mig, dom fick ta kort på mig.
När jag kollade upp så såg jag att Jasmine kollade åt mitt håll och vände sig om, hon hade gråtit.
Jag såg att Jasmine sprang ut därifrån..

Jasmine's perspektiv:
Jag vaknade nästa morgon av att Caytlin ropade på mig att jag skulle komma ner, jag satte mig framför teven.
''Så Justin, vem är denna tjej?'' sa en reporter åt Justin. Det kom upp en bild på mig. Mamma, pappa, caytlin, mormor och morfar kollade på mig. Jag kollade bara på teven. ''Jag vet inte.. Jag känner inte henne'' sa Justin och log mot kvinnan. Jag kände att tårarna började bränna bakom ögonlocken. ''Vi har ett kort här Justin där ni står och håller i handen'' sa kvinnan och kollade frågande på Justin. Kvinnan visade en bild när vi gick på stranden och höll varandra i handen.

Han började titta mot kameran och sa ''Hon ville bara ha en autograf, jag känner inte henne'' han ryckte på axlarna.
''Kan du berätta vad det här är?'' frågade pappa mig och kollade lite surt på mig. ''Snälla, ni måste bara lita på mig..'' sa jag och gick därifrån. Jag satte mig på trappan och startade min iPod. Sen såg jag att mormor och morfar gick ut på gården. Jag log lite för mig själv.

När det hade gått en vecka så ståg det massa paparazzi och reportrar utanför mormor och morfars hus.
Jag och caytlin satt uppe i mitt rum. ''Visst är det kul att ha fotografer och allt här, men jag behöver mitt privat liv'' sa caytlin och filade sina naglar. Jag himlade med ögonen och fortsatte kolla ut. ''Jasmine och caytlin vi ska handla. Kom nu'' ropade mamma och vi gick ner. När alla hade gått ut och jag gick sist ut så kom det fram en kvinna till mig ''Ursäkta, känner du Justin Bieber?''