Kapitel 9 - I never let you go


Jasmine's perspektiv:
När jag hade läst brevet om och om igen så snurrade alla mina tankar. Varför hade Justin skrivit det här?
Varför ville han att jag skulle komma till arenan? Jag kollade på baksidan av brevet. ''Möt mig klockan 21.00 ikväll''. Jag började le lite för mig själv. Ska jag gå? tänkte jag.. Jag hade ju inget annat för mig ändå så.
När klockan var åtta så hade jag fixat mig lite, tog på mig en svart tröja och ett par shorts.




Sen tog jag på mig lite smycken och sminka mig lite. Jag kollade mig i spegeln och jag blev nöjd.
''Vart ska du?'' frågade mamma och kollade på mig. ''Jag kommer tillbaka snart'' sa jag och stängde dörren.
Jag började gå mot busshållsplatsen och såg att bussen svängde sakta in. Jag gick in och betalade, sen satte jag mig i mitten av bussen. Jag lutade mitt huvud på fönstret.
Jag plingade på Stopp knappen, sen gick jag ut. Jag kände att jag blev nervös. Dörren till arenan ståg lite öppen, jag gick sakta in. Jag såg att han började spela på sin gitarr och började sjunga Never let you go.



Jag gick sakta mot han. Justin vinkade att jag skulle sätta mig bredvid honom, jag gick lite snabbar då. Jag hoppade upp på scenen och satte mig bredvid honom. Han fortsatte att sjunga. Mina kinder började bli varma och Justin log ännu bredare mot mig medans han sjöng. När han var klar så kollade han på mig.
''Jasmine..'' började han och jag kollade ner. Han tog sitt pekinger och la den under min haka, han fortsatte ''.. Förlåt för vad jag har gjort mot dig och vad du har fått gått igenom pågrund av mig..'' Jag kollade på han och det såg ut som om hans ögon fylldes med tårar. ''Kan du förlåta mig?'' han tog sitt ansikte nära mitt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0