Kapitel 8 - I'm sorry
Jasmine's perspektiv:
''Gumman, vi är framme nu'' sa mamma och skakade lite på mig. Jag kände att jag var blöt under ögonen. Jag kollade på mamma och hon log. Jag log lite tillbaka, jag steg försiktigt ut ur bilen och solen lös i mina ögon.
Jag tog min resväska och gick in. Sen gick jag direkt in i mitt rum, la ner resväskan och gick till fönstret. Tårarna började återigen rinna.. När skulle detta ta slut? Jag tog på mig pyamas sen och hoppade ner i sängen. Jag somnade direkt.
Jag vaknade av att solen lös in i rummet, jag vände mig om och kolla vad klockan var. Den var halv två. Jag suckade och gick upp till garderoben. Jag valde ut en tröja och ett par bikini trosor. Jag gick fram till spegeln och såg hur jag såg ut. Mina ögon var alldeles röda av allt gråt. Jag kammade mitt hår, och gick och borsta tänderna. Sen gick jag sakta ner för trappan. När jag kom in köket så såg jag en lapp ligga på bordet ''Hej gumman, vi är hos några grannar. Ta in posten och köp lite mat till dig själv! ha det bra. Kram'' det var från mamma.
Jag gick till hallen, tog på mig mina skor och gick till affären. När jag kom in så glodde alla på mig. ''Är inte det där..?'' hörde jag några viska.
När jag var klar gick jag till kassan.
Kassörskan kollade på mig mycket. Jag betalade sen gick jag ut till värmen igen. Jag gick långsamt hem, hämtade posten. Jag gick in och la maten i kylskåpet. Sen gick jag och kollade posten. Det var betalningar, lite reklam och sen när jag skulle ta upp det sista brevet så ståg det ''Jasmine''. Jag stirrade på det och fick en liten klump i magen. Jag gick ut till balkongen och satte mig där. Jag öppnade försiktigt brev ''Jasmine.. jag vet att jag är den sista människan du vill prata med nu. Men jag ville inte förstöra ditt liv. Jag trodde jag skyddade dig från allt jag har gått igenom. Jag ville aldrig förlora dig.. Du vågar fråga mig saker som ingen annan skulle vågat, jag kan va mig själv med dig. Förlåt för allt du har gått igenom pågrund av mig. Ps. Snälla kom till stanford arenan. / Din Justin''
